cambiar

-   -   -

How long have I been in this storm
So overwhelmed by the ocean's shapeless form
Water is getting hard to tread
With these waves crashing over my head

If I could just see you
Everything would be alright
If I see you
This darkness would turn to light

-   -   -

28 oktober kommer allt närmre. jag känner mig labil och osäker. insikten om att det är nästan exakt ett år sedan vi träffades sist träffar mig med en förlamande styrka. jag har gömt mig i mörket och försökt att täcka kroppen med varma lager kläder och stänga ute kylan som tidvis omsluter mig.
ibland blir desperationen att få träffa dig kraftfullare än min förankring i verkligheten och omgivningen. jag flyr till mitt luftslott som jag i min utopi byggt upp tillsammans med dig.  
vi skrattar, ler och gråter på samma gång över att äntligen få träffa varandra igen
vi har konversationer som räcker hela natten och tillsammans ser vi solen gå upp. tillsammans ser vi solen gå ner och stjärnorna ta sin plats på natthimmeln.
'snart måste jag gå' säger du och jag ber dig att stanna.
'var inte rädd, jag är med dig'
är sista orden du säger när du lämnat vårat luftslott
och jag är ensam
igen

men blir ständigt tröstad:
"om alla är ensamma så är vi ändå tillsammans i vår ensamhet"


LJ