cambiar

Här är natten jag räknar mina stygn.
Insikten om att åtskilliga av mina sår är självförvållade blir för tung.
Om jag räknade dina stygn, skulle du då klandra mig?
Jag vet att jag skulle det.

 Här sitter jag i din tröja som jag fick låna för flera dagar,
månader, timmar och sekunder sedan.
Den luktar inte som dig längre.
Jag vill känna din doft.
Jag vill ännu en gång krypa in under din hud och donera alla mina hemligheter till dig.
För jag vet att du skulle behandla dem med en varsam hand.

Om du vid någon tidpunkt skulle behöva mig om ens bara för en flyktig minut:
Jag har en öppen famn för dig.
Jag skulle omsluta dig med all den kärlek jag kan uppbåda.
För du betyder fortfarande allt för mig.

Vetenskapen om att jag har vållat dig smärta är mer än vad jag kan hantera.
Tidvis vill jag slita av mig min hud och blotta mitt hjärta för dig.
Ingen känner mig så väl som du.

Tid har förlöpt.
Dagar har gått.


Jag vill dränka mig i minnen eventuellt litervis med vin.
Jag har saknat ditt skratt.
Jag har saknat ditt hår.
Jag har saknat att ringa ibland och berätta hur det går.
Jag har saknat din hand.
Jag har saknat din röst.
Ensamma dagar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst.


Jag har saknat en vän.
Jag saknar dig.
En dag ska våra drömmar stämma överens.
Jag vet att det kommer att inträffa.
Du kommer att finna en väg tillbaka till mig.
Och jag kommer att ta emot dig med en öppen famn.