cambiar

Jag har tänkt.
Jag har försökt formulera mina tankar i ord.
För att få det svart på vitt.
För att förstå.

Sanningen är att jag är girig.
Jag har sårat dig.
Jag har stött bort dig och samtidigt klöst fast mig i sitt skinn.
Du har funnits där. Alltid.
Inte nu.

Sanningen är att jag inte vet vad jag ska ta mig till utan dig.
Jag vill blotta mitt hjärta för dig.
Jag vill att du ska omfamna mig så att jag kan känna din värme igen.

Sanningen är att jag tänker på dig.
Funderar och formulerar ord och meningar.
För att någon dag försöka att få dig att förstå hur mycket du betyder för mig.

Men sanningen är också att jag vet inte vad du känner.
Jag är rädd att du inte känner samma sak.
Dock så vet jag att en gång kände vi samma sak.

Ambivalent.
Våra känslor är ambivalenta.

Sanningen är att jag är ambivalent.
Jag vet jag måste välja.
Insikten gör mig labil.
Jag har varit labil ett tag nu.

Hur mycket jag än vänder och vrider på mina tankar och formuleringar
så vet jag inte hur jag ska få dig att förstå.
Du måste förstå.

Tidvis önskar jag att jag bar mitt hjärta på utsidan av min bröstkorg.
Jag vill vara sårbar.